Rörigt värre

Jag ber om ursäkt om förra inlägget om Djörfiklubbens avskedsfest blev rörigt!!
Men som vanligt när jag lägger upp bilder, så måste jag sitta utomhus, annars funkar det inte. I kväll var det en stor myggsvärm runt mej, så ja, det blev rörigt med bilder och text.

Hoppas att ni har överseende med detta!!!
/Sussie

Avskedsfesten på Asphult

Nu så är den överstökad, avskedsfesten på Asphult.  VARNING, MÅNGA BILDER!!!

Det var en trevlig dag som gick i glädjens och sorgens tecken, då det var den allra sista aktiviteten som Djörfiklubben bjöd på innan den kommer att läggas vilande pga Brittens flytt till Lillkyrka mellan Arboga och Örebro.

Vädrets makter var i stort sett med oss, mörka moln lurade runt om på himlen, men de få regndroppar som föll kändes bara uppfriskande och gjorde så att mygg och annat otyg lugnade ner sej för en stund.

Dagens aktiviteter bestod av tipspromenad med frågor om Asphult och Djörfiklubben, Ulla Hillerdal hade gjort de kluriga frågorna. Vi grillade god kyckling och karré, som Lotta Jansson hade ordnat fram, samt den obligatoriska och otroligt roliga öltölten. Dagen avslutades med fika och att Asphultsskylten över stalldörren plockades ner. Nu har Asphult gjort sitt som islandshästställe, för denna gång.


Nu är det sista gången på ett tag som denna logga kommer att användas.

Här kommer lite bilder från dagen, klicka på dem för att få dem större!


  De   Brittens unghästar hade  
Kerstin, Lotta, Kajsa     Matilda och Anna          Brittens unghästar        Peggy och Niklas


     
Niklas o Birgitta            Anna, Matilda, Peter      Maria o Per Schyberg   Grillmästare Lotta


       
Karin Sandberg     Britten Norberg   Helen och Nova    "Herr Icke-Kantarell" Ulla Hillerdal


     
Niklas och Anna            Monica och Matilda       Den roade publiken       Gun och Britten


       
Tre finalister                 "Vem vann???"    "Jag, tror jag..."   Stolta anhöriga     Leif Jilsmo, öltöltsmästare


       
Tipsmästaren       Fikadags                      På höga höjder    "Ramla inte ner!!!" Karin fotograferar


     
Skylten tas ner             Tack, Asphult      Monica, Rocky, Pila   Dax att åka hem


Festandet var mycket trevligt! Alla Djörfimedlemmar var inbjudna, nuvarande som före detta. Tyvärr kom inte alla som var anmälda, de gick miste om mycket!

Det var många som blev trötta av festandet:

     
JoJo                              Leo                              Pila                               Peggy


Niklas och jag tackar Djörfiklubben och Asphults Islandshästar för alla trevliga aktiviteter och stunder. Vi tackar även för ett fint samarbete mellan er och Stall Ringsdal/HB Skogslufsen. Vi hoppas att vi snart kan ordna något trevligt tillsammans igen!!

Britten, lycka till på nya stället!!!

Kramar Sussie och Niklas



Hjälp, vad föreställer detta?

Hejsan!
Har i flera år undrat vad konstverket i Årbyparken föreställer. Har fått massor av förslag från kompisar och kollegor, men ingen har vetat exakt vad det är. Så nu tar jag hjälp av er!

Vet någon vad detta ska föreställa???



Är det svampar, Darth Vader, eller stora betongpenisar????? Svaren från kompisar och kollegor är lika många som frågor jag ställt.

SNÄLLA, HJÄLP MEJ ATT FÅ EN LÖSNING PÅ GÅTAN!!!

/Sussie

Länge sedan

Har inte skrivit några inlägg på ett tag, av den enkla anledningen att det inte har hänt något som är värt att dela med sej av.

Har jobbat och gjort de sedvanliga sysslorna på hemmaplan, mockat, handlat, lagat mat, diskat, tvättat... Nu ser jag fram emot helgen och avskedsfesten på Asphult. Det ska bli roligt, men ändå lite ledsamt.

Rapporter kommer senare!

/Sussie

Tio små negerpojkar

Nu försvinner mina hästar som "Tio små negerpojkar".

Idag var det Sagas tur att flytta, hon ska åka ända ner till Skåne. Där kommer hon att få återförenas med sin dotter, Vilda (Sindris helsyster).

Anci och Bodil var här för att hämta Saga. Allt gick bra, benlindning, svanslindning och lastning. Hon klev på så snällt idag, så jag undrar vad det var för häst som vi försökte lasta i över en timme när vi flyttade hit. I och för sej så var de ganska stressade då, både Saga och Sindri (vi med och det var väl det de kände då).

Pojkarna, Blakkur och Sindri, har ropat lite efter sin tjejkompis, med är mycket lugna nu och betar fridfullt. Jag tror nog att de kommer att sakna Saga lite grann ändå.



Saga frá Árbakka, vi kommer att sakna dej!!!!



Nu lämnar Saga gården St Trana


 
Blakkur undrar vart "frugan" tog vägen och Sindri letar bakom busken


Både Niklas och jag kommer att sakna vår Saga!! Vi har knutit ett band till henne och hoppas nu att hon får det riktigt bra i sitt nya hem. Vi kommer i alla fall att åka ner till Skåne i höst och hälsa på henne.

Ha det bra, Saga!!

/Sussie och Niklas

Med kluven tunga...

Upptäckte nu för en stund sedan att jag hade fått oväntat besök. Tur att man har Gevalia hemma, tänkte jag. Men min gäst ville inte ha kaffe. Han ville inte ha något fika alls.




Dettta äckliga lilla kryp (typ en halvmeter lång) hade ringlat sej upp för trappan och in i hallen. Tog sopborste och skyffel och förpassade det tillbaka till naturen igen.

Och när vi ändå är inne på avdelningen äckliga djur, så hade katten Zammi besök av sitt favoritdjur härom dagen. En stor äcklig vårtbitare! Zammi älskar att smyga på och följa efter allt som är gräshoppelikt. Vet inte varför, men det är det enda den katten jagar (förutom mej när matskålen behöver fyllas).




Ha en bra dag! (trots alla otäcka djur som smyger omkring överallt)

/Sussie (som anser att djur inte ska ha fler ben än4)

Niklas nya leksak, del 2

Ja, om ni inte kommer ihåg del 1 av Niklas nya leksak, så kolla i arkivet i december 2009. Det var då han hämtade hem den förra Volvon, som han tyvärr bara fick "leka med" i ca 6 månader.

I söndags hämtade vi hem det allra senaste objektet, en Volvo 855 GLT -96. Denna bil har drygt 30000 mil på mätaren, fungerande AC och farthållare. Den har även dragkrok (ett måste när man bor på landet och är hästägare). Stereon ingick också i priset och det är ett mycket bra ljud i den.

Bilen går tyst, har träratt och är störtskön att köra. Tror att det kan bli lite småbråk om vem som ska köra vilken bil. Men nu i början blir det faktiskt jag!! (pga att min egen måste repareras och jag får inte ta Amazonen till Årby).

Nu hoppas vi att vi får ha denna bil lite längre än den förra!!











Välkommen till familjen Volvo, du sköna svarta pärla!!

/Sussie

Bröllopsekipage

Nu har världens allra bästa Blakkur gjort det igen! Han har lyckats charma ett helt sällskap på ca 120 personer.

Igår körde vi ett brudpar (min jobbarkompis dotter och hennes man) till lokalen där bröllopsfesten skulle hållas. Blakkur var kolugn under hela körningen, trots att vagnen var lövad och vi var på helt okänd mark. Han var lika lugn när vi kom fram till lokalen och möttes av alla människor och minst 20 barn stormade fram mot oss. Det verkade precis som om han är född till sådana här aktiviteter!

Blakkur brydde sej inte om varken stora bussar, bilar eller ens om Pontiac Bonnevillen med massor av ölburkar bakom, som brudparet anlände i till samlingsplatsen. Tyvärr har inte alla bilister "gott om säkringar innanför pannbenet", det var en bil som vi mötte som tutade på oss. Antar att det var i gott syfte för att hylla brudparet, men rätt idiotiskt ändå, eftersom hästen kunde ha blivit skrämd.

Nu har vi faktiskt tränat våra hästar i det här med tutande bilar, ibland när vi kommer hem, eller åker nånstans, och hästarna står vid staketet, så tutar vi på dem. Detta just i det syftet att de inte ska bli rädda om man rider nånstans och någon idiot tutar bakom dem.
 
Måste nog påstå att Blakkur var mer populär än bruden, i alla fall hos barnen.

Snäll som Blakkur är, så fick alla barn som ville, rida på honom. Det var många barn som blev ledsna när vi var tvungna att åka hem... En tjej ville absolut ta hem honom till sej!

Här kommer lite bilder:

 
Den nymålade vagnen lövades och smyckades med blommor inför körningen av de nygifta


 
Både hästen Blakkkur och kuskassistent (groom) Niklas var riktigt uppklädda och tjusiga dagen till ära


 
Det lyckliga paret har intagit sina platser, snart är vi redo för avfärd mot församlingshemmet



De lyckliga nygifta, Christian och Hannah


Vi tackar brudparet Hannah och Christian för förtroendet att få köra er!

Vi önskar även er all lycka i framtiden och hoppas på ett långt och lyckligt äktenskap!

Tänk på att livet inte alltid är en dans på rosor, någon gång måste man trampa på taggen. Livet, och äktenskapet, har sina upp- och nedgångar. Ta allt som en utmaning och, kom ihåg, att problem är till för att lösas.

Ha det gott på bröllopsresan!
/Sussie och Niklas






Kvarka

Har idag fått höra att kvarka har brutit ut ungefär en mil från oss.

Har rådfrågat veterinär, eftersom vi har gått genom hagen där hästarna står (de hade inga symptom då). Veterinären lugnade mej med att risken är minimal att våra hästar kan drabbas, men att vi måste vara observanta på om de börjar snora.

Med vår otur så skulle det inte förvåna mej om våra hästar åker på det...

/Sussie

Första ridturen

Hoppsan!
Nu blev det två inlägg samma dag!

Kommer ni ihåg den allra första ridturen? Den lite nervösa känslan och all förväntan inför det spännande som skulle hända? Fjärilarna i magen och den osäkra rädslan för det stora, maffiga, men ändå vackra djuret. Men en känsla av stolthet, att nu, NU, NU ÄNTLIGEN skulle du få sitta på en HÄST!!!

Alla småtjejers (och även en del killars) dröm, att få sitta på en häst. Nu vaknar längtan efter en egen liten ponny, eller det smäckra svarta arabiska fullblodet, som Svarta Hingsten. 

Kommer ni ihåg den känslan? Att få sitta på en häst för första gången?

Igår var det en liten (snart stor) tjej hos oss och hälsade på. Hon heter Sanna och fick känna den känslan. Att få sitta på en häst för första gången i sitt liv. 

Jag kan säga att det blev nog kärlek vid första ögonkastet. Hästen i fråga är varken smäcker eller ädel, men han har ett hjärta av guld. Hästen är Blakkur. En småfet, lurvig liten islänning med så mörkt brun färg att han nästan är svart.

Jag kan även säga att hon nog önskade att hon fick rida mycket mer än de ungefär 20 varv vi gick i hagen.



Sanna, en mycket lycklig tjej, Blakkur och Niklas



Även vår granne, Per-Åke, provade på att rida sitta på Blakkur


Nästa gång kanske resten av familjen vill upp på hästryggen. Jag är definitivt säker på att Sanna kommer att komma tillbaka till oss och Blakkur nästa gång hon hälsar på hos moster och "morbror".
 
De är mycket välkomna i så fall!

/Sussie och Niklas


Missöden

Missöden händer titt som tätt. En del drabbas nästan aldrig, medan en del råkar ut för jämnan.

Dagen efter vårat "missöde" med Niklas bil, så var vi och lånade en bil av en bekant. Niklas åkte hem lite före mej och när jag kom hem möttes jag av denna syn:




En liten bil hade råkat hamna för nära kanten där vägen är underminerad efter regnet och Niklas höll på för fullt att hjälpa den äldre mannen att få upp sin bil ur det halvmeterdjupa "diket" som blev av skyfallet. Det tog en liten stund, men det gick.

Kan även tala om att bilföraren, passageraren och bilen klarade sej oskadda.

Kör försiktigt!

/Sussie


RSS 2.0