Kameratest

Lite som rubriken lyder, så har jag testat kameran lite.
Eller, jag har ju testat den en hel del sedan jag fick den i julklapp, men det finns ju massor av menyer och funktioner som jag inte hunnit med än.
 
Jag har testat menyn för sport, det gjorde jag på SM-finalen i Isracing, jag har testat menyn för nattlandskap. Men det finns ju ännu fler menyer, som tex husdjur, porträtt, fyrverkerier, snö, sol, party...
 
Idag har jag testat zoomen. Dessa bilder är tagna från vår brevlåda, avståndet till motivet är ca 400 meter.
Tänk vad fel denna bild känns! Hästar mitt i villaområdet... Ok, villorna är inte så nära som det ser ut, men ändå...
 
Det röda tegelhuset, här jobbar jag!
 
Öster Hedemora, del av stallet och ridhuset.
 
Jag har alltid gillat att fotografera och experimentara med olika zoomningsgrader, ljus och olika vinklar.
 
Det har blivit lättare att få fram drömbilden med dagens digitalkameror, men det var roligare och mer spännande förr. Då knäppte man nästan en hel rulle med 36 bilder på ett och samma motiv, lämnade in rullen för framkallning, väntade en vecka innan bilderna ramlade ner i brevlådan. Först då kunde man se om man hade lyckats!
 
Ibland fick man till en bra bild, men oftast inte...
 
Nu kan man fylla flera minneskort och radera bort allt som inte är bra. Men hur kul är det att sitta vid datorn och visa bilderna, jämfört med att sitta runt ett bord och skicka bilderna mellan varandra...?
 
Ha det kul med era kameror och exeperimentera mera!
/Sussie

Dripp dropp!

Nu är våren på väg!
 
Det verkar så i alla fall. Både igår och idag, så har solen varit framme och värmt upp luften lite. Himlen har varit klarblå och det har droppat från taken.
 
Nu börjar vintertristessen försvinna. Eller tristess och tristess, den här vintern har varit konstig överlag. Ingen häst i närheten och därmed inga slädturer och andra roliga aktiviteter...
 
Men jag saknar Blakkur, det känns konstigt att ha honom så långt borta. Men i sommar är det tänkt att han ska komma hem. Hoppas att planerna går som de ska!
 
Dripp dropp, våren är på väg!
 

Till min älskade och saknade vän!

Nu har det gått ett helt år sedan du fick somna in och slippa dina plågor.
Jag saknar dej fortfarande så otroligt mycket!
 
Livet har rullat på, i med och motgångar, utan dej. Men saknaden är stor. Jag kan fortfarande höra dina snarkningar och känna hur du stryker dej runt mina ben. Men, min säng är tom om nätterna, för du finns inte där hos mej.
 
Älskade Zammi, varför är det så svårt att tänka på dej??? Mina tårar rullar nedför kinderna när jag skriver detta. Det har gått ett helt år, och ändå känns det en stor tomhet.
 
Natt med katt
Den katt jag bor hos är ett djur
som saknar vanlig sängkultur
 
Tvärs över mina båda ben
förvandlar han sig till en sten
 
Går i bivack på vänster arm
övernaturligt tung och varm
 
Man får en boa om sin  hals
och sover inte mycket alls
 
Belamrad med ett pälsklätt klot
insomnar dock min högra fot
 
Av detta har jag lärt mig att
jag är en möbel för min katt
 
 
Denna dikt beskriver precis hur det var. Tyvärr vet jag inte vem som har skrivit den, men det känns som den personen känner dej mycket väl, min kära lilla Zammi.
 
Sov i ro, min lilla snutte Zammi. Du är saknad!
 
Gosekramar från matte Sussie
 
 
 
 

Hur trivs jag?

En fråga som kan dyka upp såhär när jag har varit på nya jobbet ett tag är: Hur trivs jag?
 
Sanningen är att jag inte kan svara på det. Jag har helt enkelt inte hunnit känna efter.
 
Jag började min anställning 28 januari och jobbade 3 dagar innan jag blev sjuk och var tvungen att stanna hemma. Sen har jag bara gått runt i en snorig dimma. Nu, senaste veckan, har jag inte varit hemma, men det kanske hade behövts...
 
Det jag kan säga, är att det är ett helt annat arbetstempo än på förra stället och att det är helt andra personalresurser. De resurser som finns inom omsorgen är helt andra än inom åldringsvården.
 
Jag får återkomma senare om trivseln, när jag har hunnit känna efter.
 
/Sussie

Fartfylld eftermiddag

Niklas och jag pälsade på oss och tog en eftermiddagsutflykt. Vi hamnade på Eskilstuna motorstadion (Smedstadion) och tittade på SM-finalen i Isracing.
 
Det var ett mycket trevligt arrangemang och det livade upp lite i det gråtrista vädret.
 
När motorcyklarna mullrade igång för det första heatet, då gick det rysningar i hela kroppen och, ta mej sjutton, jag blev minsann lite tårögd också! Jag har inte hört några sådana motorcyklar live på ett par år och jag tror faktiskt att jag har saknat det (ja, inte isracingen, för det har jag inte sett sedan tidigt 80-tal, utan speedway)!
 
Det var en fröjd att få höra det dova mullrandet från motorerna. Det är en stor skillnad mot motorcrosscyklarnas ettriga och ihåliga (o)ljud.
 
Isracing är en variant av speedway, som körs på is. Däcken har sylvassa dubbar, som är 28 mm långa. Motorcyklarna saknar broms och har, till skillnad från speedwaycyklarna, 2 växlar.
 
Denna bild har jag hittat på www.google.se.
 
 
Dagens vinnare var Stefan Svensson, 54 år gammal veteran. Eskilstunakillen Robert Henderson blev silvermedaljör.
 
Men Stefan var inte dagens äldste förare, det var Per-Olof "Posa" Serenius, som fyller 65 år i år. Dagens yngste förare var 15 år...
 
Nu längtar vi till speedwaysäsongen börjar...
 
/Sussie och Niklas
 
 

Två huttar!

Har nu börjat ta den äckliga hostmedicinen Mollipect (som inte smakade så äckligt som jag mindes den). Det räckte att ta två "huttar" igår, så har den börjat göra nytta.
 
I flera dagar, så har det pipit och väst i bröstet för varje andetag. Hosta har inte gjort någon nytta, då allt läskigt har suttit stenhårt fast. Nu känns det mycket bättre och för varje hostning, så blir det resultat.
 
Tråkigt att behöva underhålla er med sån här läsning, men annars så händer inte mycket här för tillfället...
 
Ha det!
/Sussie

Host host!

Efter den rejäla förkylningen för ett par veckor sedan, så trodde jag att det var över. Men icke sa Nicke! Det har börjat om igen och denna gång med rejäl hosta.
 
Efter att snart ha druckit ur en flaska Bisolvon, utan resultat, så kontaktade jag vårdcentralen idag. Det resulterade i en flaska Mollipect, hostmedicinen som smakar som den heter.
 
Tänk er, pect. Påminner inte det om att något "smakar Pekka" eller äckelpäckel eller något liknande?
 
Hoppas nu bara att hostmedicinen gör nytta!
 
 
Host host!
/Sussie

Ful som stryk...

Men ATTANS vad GOD!!!
 
Jag talar om citrusfrukten Ugli. Har aldrig sett något som ser så oaptitligt och nästan ruttet ut, och som har smakat så friskt och gott!
 
Prova gärna själva!

Persedelvård

Idag har jag tagit itu med något som egentligen borde ha gjorts för länge sedan. Jag har putsat Blakkurs träns.
Jag fick god hjälp av Miina!
 
Vilken röra!
 
Men ett träns blev det!

Välbesökt

Fågelbordet och nötterna i äppelträdet är välbesökta platser denna vinter.
 
 
Jag tycker att det är ganska rogivande att sitta och titta på småfåglarna när de äter. Tyvärr kommer det många stora fåglar också, som skator och kråkor. De är inte lika roliga att titta på...
 
/Sussie

Fulsöt

Niklas senaste projekt är en enhästars transport av årsmodell 1971.
 
Den är sååååååå ful så att den är söt. Och jag tror att med en rejäl tvätt, lite ny färg och lite småfinesser, så blir den kanonsnygg!
 
 
Läcker, va???
 
/Sussie

Täcke eller inte?

Har hittat ett jättesnyggt stalltäcke som jag skulle vilja köpa till Blakkur. Men Niklas tycker inte att vi behöver något, vi har ju gott om täcken säger han.
 
Visst har vi gott om täcken, men inget stalltäcke. Ja ja, Blakkur går ju på lösdrift och behöver kanske inget stalltäcke just nu. Men inom en snar framtid (i sommar någon gång, om allt går som det ska), så har vi vår ligghall och även ett par småboxar färdigbyggda och då kanske det kan vara bra med ett stalltäcke. Den svarta skönheten blir ju inte yngre och mindre stel med åren...
 
Vad skulle passa bättre till vår stjärnhäst än detta? Han har ju ett grått regntäcke med nästan likadana stjärnor på...
 
Så, vad tycker ni? Skulle detta vara något för Blakkur?
Använder ni stalltäcken till era hästar?
Är det en onödig pryl eller inte?
 
Bilden är lånad från www.hooks.se, som säljer detta snygga täcke.
 
Ha det bra!
/Sussie

Blääääääääää!

Visste att det skulle hända. Har vetat i flera veckor att det skulle ske. Har egentligen inte råd eller lust med det, men ändå hände det.
 
Jag har åkt på en redig förkylning.
 
Igår eftermiddag låg jag däckad under filten på soffan och frös så att jag huttrade. Ändå var jag jättevarm...
Enligt termometern, så hade jag ingen feber (37,1). Men eftersom jag har låg temp normalt, så hade jag ju feber.
 
Stackars Niklas fick sköta matlagning (korv och pulvermos) och disk igår. Men det skulle han iofs gjort ändå, eftersom jag skulle ha jobbat kväll...
 
Idag mår jag bättre, men känner mej trött i hela kroppen. Ingen feber i alla fall.
 
Nu ska jag ta det lugnt och bara slötitta på tv hela dagen.
 
/Sussie, mycket snorig
 

RSS 2.0